Fördomar. Ett välbekant ord som gärna förknippas med hudfärg eller religion. Alla har vi fördomar om saker och människor vi inte vet något om. Det är t o m så lustigt konstruerat begrepp att det inte är alldeles ovanligt att vi går omkring och har fördomar om fördomsfulla människor, eller till och med fördomar i sig. Fördomar är väl dessutom något av det trendigaste inom humor, att skoja om och att vara överdrivet fördomsfull. Det är på tapeten, helt enkelt. Fördomar. Dess bästa vänner är hat och rädsla. Alla tre förorsakas av okunskap. Okunskap kan vara så inåt helvete farligt. Hur många krig har inte orsakats av okunskap som leder till rädsla, som leder till hat, som leder till.. ja ni fattar. Häromåret fick vi förstå att ett par tusen hillbillys i USA:s geografiska mittpunkt hatar oss svenskar för att en lokal bonde och tillika självutnämnd lokal profet hävdar att vi svenskar är satans barn, enbart för att vi tycker att abort är ok. Eller kristna amerikanska högerfundamentalister som hatar alla muslimer för deras barbariska metoder men glömmer bort att dessförinnan titta i sin egen religions historia.
Appropå muslimer såg jag på en intressant dokumentär på ettan häromkvällen. Den behandlade just fördomar av muslimer i Sverige. Att få försöker se personen, alla kategoriserar människan istället som en muslim.. en sån. År 2008 levde totalt 450 000 muslimer i Sverige, ortodoxa, liberala, troende, icke-troende osv. 5 % av Sveriges befolkning. En i mina ögon ganska hög siffra. Om jag får yttra en egen fördom så känns det som att det fortfarande är väldigt mycket 1950-tal hemma i svenska vardagsrummen. En arbetslös föredetta industriarbetare som är bitter och tar ut det över den där jävla blatten två hus bort som kommer hit och tar hans jobb. Är det inte dags att börja bli lite mer 2000-tal i vår syn på invandrare med annan religiös bakgrund? Att vara svensk är väl fan så mkt mer än att vara vit, kristen och liberal? Jag vill då hoppas det.
På ett mer lokalt plan läste jag en lysande intressant artikel av ämnet fördomar i morse. DNs journalister är snäppet vassare än Norrans, men det är ett helt annat inlägg. Läs om familjen Grönfors från Vojakkala och begrunda:
Fördomar. Jag är på intet sätt ett undantag. Jag har, i takt med mognadsprocessen, blivit en bättre människa på det planet men fan, jag kan nästan stoltsera med bild under rubriken "Fördomsfull" i nåt uppslagsverk. Vet inte vad jag vill säga med det här inlägget egentligen men visst fan kan vi försöka vara lite mindre insnöade och fördomsfulla? Det blir så mkt roligare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar