Fan, om det ändå ade varit sol! Höjdpunkten på konserten var när en åttaårig flicka fick sjunga en vers och två refrenger i Waiting on a sunny day, något som avslutades med att Bruce tog upp henne i sin famn. Det hela lades självklart upp på de stora skärmarna och Bruce lyckades med bedriften att se lyckligare ut än barnet när de sken i kapp. Billiga poäng, javisst! Men det funkade.
På flyget hem lyckades jag nojja till mig en flygrädsla.. satt bredvid en nödutgång och började planera alternativa positioner om planet skulle störta... sen var rädslan ett faktum. Jag är inte helkär i att flyga annars heller, det är något med den fullkomliga maktlösheten som skrämmer mig.... Nåja, i morgon ska jag tillbaka till Stockholm för sista dygnets utbildning... upp på hästen igen bara!
Altanen då? Jo, i fredags myste jag med mina efterlängtade snormonster och livskamrat. Igår var det VM-kval, tur jag inte missade det förresten.. Micke Nilsson och Lasse Lagerbäck, vilka vinnare. Nåja, så idag var det full fart om det skulle bli någon altan klar. Och resultatet ser ni nedan.
Som den överjävlige snickare jag är, hann jag självklart klart. Pappa ska ha ett stort tack för att han kom hit och hjälpte mig. Det går snabbt när en sågar och den andre mätar och skruvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar