Bruce, flygrädsla och altan

I torsdags var det äntligen dags. Kl 17.30 lämnade vi Jensens Boefhouse med en 200 g mediumstekt rumpstek i magarna och gick mot Stadion. Det regnade lätt men det orsakade inga som helstproblem för förväntansfulla härdade norrlänningar, till en början. Kl 19.30, när Bruce skulle ha gått på, regnade det fortfarande. Kl 20.00, när han äntrade scenen, var mina fötter bortdomnade. Som en extra krydda var det ljumma sex grader. Men Bruce var fast övertygad om att ta fram solen i sinnet. Och lyckades till stora delar. Det märks att dom trivs ihop, gubbarna, och att de faktiskt älskar varje konsert. Några mediokra låtar, vissa magiska - med Born to run, Outlaw Pete, Ghost of Tom Joad, American Land, Dancing in the dark och Waiting on a sunny day i spetsen - gör att betyget landar på en fyra. Det faktum att jag efter fyra timmars stillastående i hällregn utan regnställ eller bra skor gör att jag hade lite svårt att ta till mig låtarna sista timmen. Han spelade tre timmar, för er som undrar. Dessutom saknade jag Jungleland och Youngstown. 

Fan, om det ändå ade varit sol! Höjdpunkten på konserten var när en åttaårig flicka fick sjunga en vers och två refrenger i Waiting on a sunny day, något som avslutades med att Bruce tog upp henne i sin famn. Det hela lades självklart upp på de stora skärmarna och Bruce lyckades med bedriften att se lyckligare ut än barnet när de sken i kapp. Billiga poäng, javisst! Men det funkade.

På flyget hem lyckades jag nojja till mig en flygrädsla.. satt bredvid en nödutgång och började planera alternativa positioner om planet skulle störta... sen var rädslan ett faktum. Jag är inte helkär i att flyga annars heller, det är något med den fullkomliga maktlösheten som skrämmer mig.... Nåja, i morgon ska jag tillbaka till Stockholm för sista dygnets utbildning... upp på hästen igen bara!

Altanen då? Jo, i fredags myste jag med mina efterlängtade snormonster och livskamrat. Igår var det VM-kval, tur jag inte missade det förresten.. Micke Nilsson och Lasse Lagerbäck, vilka vinnare. Nåja, så idag var det full fart om det skulle bli någon altan klar. Och resultatet ser ni nedan.

Som den överjävlige snickare jag är, hann jag självklart klart. Pappa ska ha ett stort tack för att han kom hit och hjälpte mig. Det går snabbt när en sågar och den andre mätar och skruvar.